loggin

Jag har planterat om min pelagoner som har stått på balkongen och funderar över om det är möjligt att skapa ett eget orangerie på balkongen. Då tänkter jag på olivträd, julkaktus och just pelagonerna. Det borde ju funka med en större genomskinlig plastlåda med slingbelysning innanför.. Måste fundera på detta.  

Jag gillar att fördriva tid med att läsa bloggar, förmodligen mindre kända såpor jag måste tipsa om är Brådings och Faddes blogg. Fascinerande.

Sedan en bilolycka har jag ärendet hos försäkringsbolget under utredning då de utvärderar hur illa min skada är. Jag får frågor om hur det begränsar min vardag, är det något jag inte kan göra idag osv. Och det är en lustig fråga.

Svaret är att ansträngande rörelser för ryggen ger mig skarpa smärta som följer med i flera dagar. Jag föredar att undvika dessa, men att leva ensam ger mig ju inget val. Jag kan ju inte strunta i att torka golv och handla mat, även om jag får ödestigra konsekvenser. Hade jag ett val hade jag naturligtvis valt bort dessa sysslor och kunnat säga till försäkringsmannen att nej, jag klarar inte av att göra detta. Men nu är läget annrolunda och ja, jag kan göra det (för att jag har inget annat val). Undra om det påverkar min slutliga ersättning från försäkringsbolaget?

Liknande frågeställning kom upp i ett brf möte. Några pundare hade brytit sig in i vår källare och härjat omkring vid några tillfällen. Då vår tvättstuga ligger där också ledde till diskussioner om att många inte vågar gå ner själva sena kvällar för att hämta tvätten. Nån kille berättade att hans flickvän inte vågade gå ner själv längre. Jag hade inte så mycket att tillägga. Jag är utan eskort, men mina kläder måste bli rena i alla fall.

Men, även om det finns situationer där det hade hjälpt att vara i tvåsamhet, är jag ytterst tillfredas med att klara mig själv, det finns till och med en uns av stolthet. Det finns mycket fina smärtstillande nu för tiden och inte en gång har jag stött på pundarna i tvättstugan. Och även om jag skulle göra det, tror jag inte att de är intresserade av mig. De vill bara se om vi har något fint att hämta i soprummet, kanske sova över. Och det är helt ok med mig.

Här kommer en knepig fråga jag har funderat på. Föds man med hela spektrat av känslor, eller utvecklas dessa varefter vi upplever dem? Det vill säga vi har dem, måste vi konfronteras med situationen för att uppleva dem?

Forskning säger att de tror att ofödda barn drömmer, men kan inte bevisa detta (de kan ju inte fråga det ofödda barnet men anta i och med REM). Ser de i så fall drömmen i bilder och vart kommer i så fall dessa ifrån i och med att de aldrig har sett något. Och om det inte är bilder, hur utspelar sig drömmen då? (Borde i och för sig kunna fråga en person som varit blind sedan födseln, måste kolla upp det.)

Ok, så tillbaka till huvudfrågan, kan ett ofött barn uppleva känslor trots att de aldrig försatts i en situation där de instinktivt skulle uppleva dessa?
Om svaret är att de måste upplevas efterhand, blir det mycket intressanta vidare spekulationer.

(Nu är det ju så att jag har inget som helst intresse av barn, men mina funderingar kommer från ett intresse i existensiella frågor.)

Festade i helgen i Stureplans sköte, föredrar att festa på de flesta andra ställen än just här och det påminde just varför. Det är tragiskt. Jag hade riktigt roligt med mina vänner, men det är som att bevittna en freakshow. Svepte min drink, fortsatte på en vänninas för att hålla mig i schack. Gick och köpte fler. Sa till min vännina att det var under min värdighet, men de vägrade lyssna. Dom köper skiten med hull och hår.

Det vidriga är just hela kön-spelet. Tjejerna som avvaktande spanar efter prinsen som ska bli kvällens plånbok, männen (som jag hade tagit för gay i sin omanlighet om de inte hade varit där) med ignorant attityd som väljer ut kvällens geisha. 

Jag vill betala min egna drinkar, jag vill umgås med män som är män och kan skratta åt sig själva, jag vill vara där människorna älskar sig själva och de andra för vilka de är.

Nu är det ju så enkelt att jag bara inte går dit igen tills, jag glömt bort hur det är. Men det tragiska är att tjejerna, som väljer att kötta upp sig själva mot några glas champagne och några minuters uppmärksamhet. Tänk om det fanns självförtroende att ge bort i form av en liten pastill? Då skulle jag fylla min handväska innan jag gick ut. Nästa gång ska jag i alla fall köpa champagnebord och bjuda in alla tragiska tjejer som ännu inte fått hugg. Jag ska bli den nya kvinnliga playern.

För många nya och gamla vänner kände till in tidigare blogg, så jag startar om. På nytt kan jag känna mig fri att skriva vad jag tänker. Dela med mig till främmande personer, där jag också är främmande för dig. Coolt.