Tabula rasa?
Här kommer en knepig fråga jag har funderat på. Föds man med hela spektrat av känslor, eller utvecklas dessa varefter vi upplever dem? Det vill säga vi har dem, måste vi konfronteras med situationen för att uppleva dem?
Forskning säger att de tror att ofödda barn drömmer, men kan inte bevisa detta (de kan ju inte fråga det ofödda barnet men anta i och med REM). Ser de i så fall drömmen i bilder och vart kommer i så fall dessa ifrån i och med att de aldrig har sett något. Och om det inte är bilder, hur utspelar sig drömmen då? (Borde i och för sig kunna fråga en person som varit blind sedan födseln, måste kolla upp det.)
Ok, så tillbaka till huvudfrågan, kan ett ofött barn uppleva känslor trots att de aldrig försatts i en situation där de instinktivt skulle uppleva dessa?
Om svaret är att de måste upplevas efterhand, blir det mycket intressanta vidare spekulationer.
(Nu är det ju så att jag har inget som helst intresse av barn, men mina funderingar kommer från ett intresse i existensiella frågor.)